Håbytorp

 

 

 

Farsdag, 2018, blev han min. Efter en turbulent vecka med samtal fram och tillbaka och fjärilar i magen åkte vi tillslut och hämtade drömhästen. Omständigheterna som ledde tilldetta lämnar jag utanför mitt skrivande, men ibland trampar man på den nålen i höstacken och då behöver man ta beslutet om man ska behålla den eller kasta tillbaka den. Jag valde att ta chansningen och behålla den.

 

Zigge stod inackorderad på Vena Dressyrcenter under åren jag jobbade där. Jag kände han hyfsat väl och visste med mig att han var en speciell kille. På en positivt sätt, mycket personlighet och energi med hjärtat på rätta stället. Jag tvekade inte en sekund när jag fick frågan om köp. Jag skulle ha den hästen, som lätt hade blivit en vandringspokal p.g.a. personligheten, för att kunna ge han ett sista hem. Kruxet med Zigge är att han måste acceptera sin ryttare fullt ut för att man ska få rida han. Sen om vi skulle kunna rida han eller inte, det spelade inte mig någon roll. Hästens välmående först.

 

 

När han väl anlände valde jag att ställa av han. Nakenfis, åkte han ut med unghästarna på flera hektar mark. Han fick bara vara häst och sen fick tiden utvisa om vi skulle få lov att rida han eller inte.

 

Tidig sommar 2019 hoppade jag upp för en tur ut i skogen för första gången. Ska tilläggas att min plan var aldrig att jag skulle ha han som min ridhäst. Min lust och ork för träning och tävling var i botten vid den här tiden. Däremot var min baktanke från första början var att han skulle få bli min syster, Louise, övergångshäst från ponny. Hon var dock lite svår-fjäskad på denna fronten då hon fortfarande hade ponnierna och SM framför sig.

 

Sommaren gick och när augusti kom, betäcktes Bella som vi hade kvar och Louise stod utan ridmöjligheter. Då efter lite tjat från min sida fick jag henne att ta över Zigge och vilket radarpar dom två blev! 

 

 

På mindre än 1år har dom blivit så sammasvetstade att jag sitter med gråten i halsen när jag ser dom. Det är värt alla sena kvällar och tidiga morgonar, bara för att se dom dansa tillsammans. Jag har inga som helst ambitioner att ta hästen ifrån henne för egen ridning eller försäljning. Den här hästen får mig att tappa värdet för pengar. Han ska få stanna här på Håbytorp livet ut oavsett bud eller omkostnader. Detta är hans hem och det kan jag inte ta ifrån han. Han förtjänar bara det bästa.