Äntligen!
Äntligen har jag varit på mina första möten!
Vilken pers detta har varit. Jag har känt i flera år att mitt mående har varit stadigt dåligt. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det är, men det senaste halvåret har verkligen gett mig tid att sortera i min hjärna.
Jag är utbränd, utmattad, hjärntrött och deprimerad.
SMACK, rakt i ansiktet. Där kom det svart på vitt var jag har försökt förneka i några år. Jag hade det på känn, men fattade inte hur allvarligt det faktiskt var. I skrivande stund är jag sjukskriven 50% i minst 2 månader, även fast läkaren rekommenderade 100%.
Vad känns då jobbigt?
Att min omgivning ska börja dalta med mig eller se mig som en skör person. Anledningen till att jag sitter i den sits jag gör är pågrund av att jag är allt annat än skör. Min kropp har tuggat på som en maskin i flera års tid EFTER min utbrändhet. Där jag inte gav upp, hade en normal person gett upp för sitt eget bästa. Det var så skönt att höra från psykologen att vi som är utbrända har ett pannben utan dess like och inte att vi är sköra. Men, ändå blir jag rädd att folk inte ska våga fråga om jag vill göra någonting som kan upplevas som jobbigt, men som i själva verket gjort min dag.
Vad känns då bra?
Att jag kan "skylla" på min hjärntrötthet. Förr hade jag bitit ihop, gått på det där kalaset och sen sovit i 5h för att återhämta min hjärna. Nu kan jag faktiskt säga att jag inte orkar (=min hjärna inte orkar), och avstå utan sura miner tillbaka. Det känns som en stor tygnd släppt från mina axlar. Jag är inte lat, otrevlig, osocial och irriterad för att jag "sovit" dåligt, jag är allt detdär för att mitt huvud inte orkar med för mycket intryck.
Vad ska jag bli bättre på?
Tacka nej och sätta mitt mående i första rum. Jag har alltid varit en "pleaser" och hjälp andra när jag i själva verket skulle hjälpt mig själv.
Här fick ni ett supertråkigt och kanske lite för personligt inlägg om mig själv, men då jag vet att många av mina nära och kära läser detta så är det lättare att gå ut med det här.
Mitt tips till er som läser är att våga lyssna på era nära om dom mår dåligt och våga vända er till vårdcentralen om ni själva behöver hjälp. Dom är helt fantastiska!